Flytt

Ja, nu har han gjort det igen... Flyttat förstås.

Nu får ju gå hit istället---> http://adam.off-the-record.se/

Stressat liv

Nu är jag inne i de hårdaste och mest ångestfyllda uppsats-tiden någonsin.
C-uppsatsen ska vara klar onsdag kl. 8 och tills dess blir det råplugg med cola och kaffe.
På onsdag är det även säsongsavslutning på Kåren på kvällen så det lär inte behövas värst många öl efter den sömnlösa tisdag-natten.

63800 träffar på google om uppsats och ångest.

Mobilt medvetande

Ibland kommer man på sig själv hur jädra dum i huvudet man kan vara. Som i söndags då jag samtalade med en vän om en nästkommande helg över min mobil. - Måste kolla kalender hur det ligger till, tänkte jag, och började leta febrilt efter min mobil med innevarande kalender. - Fasen, den ska ju ligga i byxfickan, måste ha glömt den nånstans! Efter en stund inre dialog så tog mitt förnuft mig till fånga och sa att jag var ganska fånig och lite IQ-befriad.

Pink

Fasiken, rosa tvätt. Hur många gånger ska man behöva uppleva detta? Jag hade ju inte ens nåt rött i... bara handduken som jag råkade tvätta rosa från förra tillfället... hmm. Det är tom hela min vita garderob som ligger där i en svagt rosa hög... Nu blir det fan klorin för hela slanten. Kosta vad det kosta vill. Skit i miljön idag. Min vita tvätt ska bli vit igen! Mouhahaha!

(kl. 23:32 Det löste sig men mina kläder luktar lite klorin.)

Lungmos

Det hände en väldigt märklig grej när jag var och handlade på en av de lokala matbutikerna i stan igår. Som vanligt så går man sin lilla runda i butiken och handlar det man ska. Men igår så stannade jag på ett ställe där jag aldrig varit förut. Och jag vet inte varför jag stannade just där, och inte heller varför jag slängde ett paket i korgen av det jag just gjorde. För jag har aldrig nånsin köpt det och inte heller sjunkit så lågt att ens ha tänkt tanken att införskaffa det. Jag blev nästan lite rädd för mig själv...
Fiskpinnar...weird...


Igår köpte jag även pölsa. Ni vet den där röran av malet kokt kött, oftast inälvor av något slag till exempel lever och hjärta, lök, korngryn och lite kryddor. Det tyckte inte jag var lika konstigt att köpa.

Ett nytt liv

Då har lille Adam skaffat lite nytt och fräscht utseende här på bloggen.
Under hårdlanseringen av bloggen Off the Record så har tiden liksom runnit iväg från att skriva på min egen som jag nu tänker ändra på.

Att våga dejta igen:
Vem vet vad som händer, kanske ingenting, kanske en vänskap odlas eller så kanske det går i någon annan riktning. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att bara våga, våga testa nåt nytt, våga träffa och lära känna en ny person. Även om det "bara" utvecklas till en helt bra vänskap emellan. Det enda man med säkerhet kan säga är att man inte har något att förlora. En väldigt använd kliché, men en tänkvärd sådan. Här kommer en till... "Se möjligheterna, inte problemen"

Oj, nu ligger jag efter i bloggandet. Jag ska återkomma med lite nya färska inlägg strax. Tills dess sp kan ni kolla in Off the Records blogg.

ett hårt liv

En av mina bästa kompisars mamma har precis dött. Det tog inte ens en månad sen hon fick diagnosen. Man tycker att det är så jäkla synd om sig själv ibland med, men så händer nåt som man inte ens kan förstå. Vad säger man? Vad gör man? Är väl viktigt att bara finnas där om han behöver mig antar jag. Det är ett hårt liv.

Jädra 80-tal!

Förresten, är den nån mer än jag som mår rent ut sagt psykiskt dåligt varje gång man går in på en second-handbutik (läs myrornas) och får dessa fasansfulla intryck från gammalt mode? Nu är man tvungen att genomlida en hel temakväll från det hitills sämsta årtiondet, 80-talet.

Who am I?

...så försvann en del av mig själv. Synd. Jag gillade mig själv där ett tag. Bra självförtroende, en flickvän som man älskade över allt annat osv. Nu har min självbild, skulle man kunna säga blivit diffus och blek. Mitt ganska långa mörka hår och buskiga skägg byttes ut mot kort blont och välrakat. Jag känner inte igen mig själv längre, och gillade inte vad jag ser heller. Jag skiter i om folk tycker det ser bättre ut nu. Det var ändå så jag såg ut innan, när jag var som lyckligast och dit vill jag tillbaka. Istället för att ha försökt gå vidare med mig själv och försökt glömma, så känns det istället som att jag backat tillbaka flera år i mitt liv och tror att det senaste året bara var en vacker dröm som aldrig riktigt hänt.